Äntligen hade vi allt det jobbiga bakom oss, mormor Maijs bortgång, Stellas operation, min operation... Vi hade så mycket roligt att berätta, häromkvällen laddade jag upp bilder och påbörjade en blogg, där vi skulle visa vår nya fina villavagn vi köpt i Bohuslän, en dröm som slagit in!!

Men ibland blir det inte som man tänkt sig, livet kan verkligen ändras på en sekund... Vi åkte till jobbet som vanligt i måndags och jag och min kollega Bo-Lennart åkte och tittade på ny kopieringsmaskin, vi satte oss även och anmälde fotbollslaget till fotbolls SM för utvecklingsstörda, Bo-Lennart har lett det laget till SM-seger 10 gånger och nu var det dags för guld nummer 11.  Bo-Lennart gick upp till sitt kontor och jag sysslade med mitt, helt plötsligt kommer han inrusande, jag trodde att han skulle på toaletten men så var det inte. Han satt på soffan, alldeles blek och kallsvettig, det bara rann, jag ville ringa ambulans men han vägrade, enveten som han var, men jag fick in honom i bilen och vi körde till akuten. Han gick själv in på sjukhuset medans jag parkerade bilen och efter det har jag inte sett honom i livet mer! När jag kom in så hade de redan tagit in honom  och strax därefter slutade hans hjärta slå och det fanns inget att göra!

Jag har väldigt svårt att förstå detta, jag hoppades länge att jag skulle vakna, att det bara var en dröm... Vi har jobbat ihop i över 6 år, de sista åren var det bara vi 2, vi var så olika och kompletterade varandra så bra, han var så mycket mer än en arbetskamrat, han var min vän!! Visst, vi var inte alltid överrens, och humör det fanns det! Vi kunde verkligen ryka ihop men det gick över fort!

Det är inte många dagar på de här åren som vi inte pratat och han hjälpte mig så mycket med mitt jobb, vet inte hur många gånger i veckan jag frågade honom om saker, fick råd och tips.

Vi har ju pratat så mycket genom åren att jag tycker att jag känner hela hans släkt, deras traditioner, semestrar, jag har en bild i mitt huvud hur deras stuga ser ut.. Det känns som om jag känner hans fru väl, hans dotter, hans barnbarn, så mycket som han pratat om dem. Sen är det Karl-Johan, hans son, mitt hjärta går sönder när jag tänker på Johan, pappa var kung för Johan!!! Johan har Downs syndrom och Bo-Lennart och Johan var mycket ute och föreläste ihop. Jag åkte och hämtade Johan i måndags för att köra upp honom till sjukhuset, då visste vi inte ännu..  Bo-Lennart lämnar sin familj efter sig, han lämnar föreningen FUB Borås, där inget någonsin kommer bli detsamma, han lämnar sitt fotbollslag, och otroligt många vänner i en saknad så stor att det inte går att beskriva!

I går var vi uppe vid kapellet och sa farväl, släkten och många utav "grabbarna" i fotbollslaget, det är så fina killar, de tar hand om varandra, de är en heder för sin tränare, han har betytt så mycket för dem och de betydde så mycket för honom.

Jag är övertygad om att även hundar känner sorg, Stella och Doris var ju med på jobbet när Bo-Lennart kom upp, de förstog att något var fel och framförallt Stella är jättedeppig, när vi jobbade igår låg hon bara i sin stol hela dagen, inte likt henne. Bo-Lennart var den förste utanför familjen som Stella accepterade, de var en ömsesidig kärlek och han skämde bort henne rejält! Han kom till och med hem till oss när jag var sjukskriven för att han saknade hundarna

  Stella och Bo-Lennart

  Det var verkligen kärlek   

  Lilla lilla Doris och Bobo, kärlek där med :-)

Nu ska vi på något sätt försöka hitta kraft att gå vidare, men jag vet inte hur!! Jag ska ta hundarna och åka till jobbet nu, ett tyst tomt kontor och det gör så ont!!

Nä det var ingen rolig blogg i dag, men jag behöver nog få det ur mig och på något sätt påminna alla om hur skört livet är, man tänker ju inte på det..

Så snälla ni, var rädda om varandra och skjut inte upp allt roligt ni tänkt göra, gör det på en gång i stället!!

Kram på er!

 

strövelstorpslagottona

15 juni 2011 18:30

Tänker på dej och Bobbo´s familj. Det finns inga ord.
Ta väl hand om er.
Kramar

http://lagottoflickorna.bloggplatsen.se

 

Smilla & Bengta

15 juni 2011 21:12

Det är det en blogg kan vara bra till att få ösa ur sig, tänka, skriva ner, minnas,läsa,skratta eller som nu gråta en stund. Dela med sig av vardag och glädje men också viktigt som nu dela sorgen med andra. Kramar till er.

http://www.lagottobella.com

 

Ludde

15 juni 2011 22:41

Ofattbart när det händer så fort och går så illa, trots att ni kom fram till sjukhuset. Tröstekramis från hela flocken!

http://hundenluddesblogg.blogspot.com

 

Berit Elisabet

16 juni 2011 00:48

Så svårt. Så tungt för familjen. För Johan inte minst.
Tungt också för alla andra som fanns runt omkring. Svårt att riktigt förstå att döden kan komma så plötsligt, så oväntat.

Ord hjälper inte. För övrigt är jag övertygad om att hundar (och även katter) kan sörja. De VET. Jag har upplevt det.
Jag hoppas ändå att sommaren ska göra er alla gott.
/Berit Elisabet, Kaspers matte

http://beritelisabet.blogspot.com

 

Jessica Hellqvist

16 juni 2011 07:26

Styrkekramar till dig Lotta!
Ta en dag i sänder och försök hitta glädje i nuet igen <3

 

Katarina, Nanna & Leia

16 juni 2011 17:45

Ja, livet är skört...och orättvist.
Kram!

http://hunddagboken.blogspot.com

 

Helena o Tosca

16 juni 2011 18:56

Styrkekramar till dig! Tänk så fort livet kan ändras...

 

Britt-Marie

17 juni 2011 03:22

Du uttrycker din sorg så väl, känner med dig och alla andra som blir berövad någon som står dem nära. Tror att det är bra att klä sorgen i ord, ett slags avsked, och jag tror vem som helst skulle bli stolt över så fina efterord.

http://www.tottskrutten.bloggagratis.se

 

Tessan

17 juni 2011 10:20

Gumman så sorgligt! Sitter här och trycker in tårarna eftersom jag ska iväg och har mascara på....FAN så orättvist livet kan vara!
Skickar massa kramar till dig och till alla berörda....

http://minahundarochjag.blogg.se

 

Sus

17 juni 2011 14:36

Vad vackert du skrivit om din arbetskamrat. Vilken jobbig upplevelse det måste ha varit och fortfarande är.
Nu hoppas jag att det nya positiva med villavagnen hjälper er att komma i fas igen och att ni får uppleva en härlig sommar.
Må så gott! Pussar från RoR till SoD.

 

Lego

20 juni 2011 00:21

STORA styrkekramar till er alla 3!
Sitter här och får rysningar genom hela kroppen, det är helt ofattbart att allt kan vara över så fort!
Vovvarna sörjer säkerligen lika mycket som vi människor, och dom förstår och känner nog så mycket mer än vi kan ana!
Hoppas det blir ett 11:e guld för Bo-Lennarts lag trots allt!
Kram från oss i Lund

http://www.legolas-ohana.bloggagratis.se

 

Christina

20 juni 2011 13:46

Vilken jobbig tid ni har haft. Tänk hur saker och ting kan förändras så snabbt. Även om man säger det många gånger, att man ska ta vara på stunden och inte ta något för givet. Ändå är det just vad vi som oftast gör. Hoppas nu att du orkar jobba vidare trots tomheten och att ni kan få en skön semster, en lugn semseter.

http://socialahundar.blogspot.com

 

Salle

22 juni 2011 13:26

Usch.... inget roligt att läsa! Men, även människor hamnar i regnbågslandet så en dag möts alla igen. Ett ordspråk som matte gärna använder vid sorg är att: "Ett adjö är ett måste, för att kunna mötas igen" så tänk på att ni bara säger adjö för ett tag!

(Precis som det skulle lindra sorgen i dag? Matte är kanske lite knäpp men det är bara väl menat!)

Kramar från Salle

http://sallesblogg.elvinsson.se

 

Frida och Folke

22 juni 2011 14:22

Massvis med kramar från oss!

http://dagensfolke.bloggplatsen.se

 

Doris och matte

23 juni 2011 13:58

Kramar från Doris med matte och önskar er en fin midsommarhelg!

http://lagottodoris.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller ja, i vår vanliga skog men det låter ju inte så spännande      Det var länge sedan vi fick leta tryffel så det var extra roligt. Matte har köpt tryffel från Gotland, hon brukar ta med 4 små bitar ut, de ligger i små filterpåsar, hon binder ...

Ja matten är hopplös, när det blir för mycket med jobb och renovering så glömmer hon bloggen :-( men vi ska väl vara glada att hon inte glömmer oss....Sen sist har Dorran varit krasslig, matten har varit krasslig, det har jobbats mycket, det har reno...

Fredagar brukar vara bra dagar, matte försöker se till att vi slutar tidigt, så var inte fallet idag! Hon jobbade och jobbade.... Till slut märkte vi att hon började bli klar, äntligen dags för hemgång, eller INTE! Hon började plocka av ett skrivbord...

...... Med nytt kök?Det är inte mycket som är roligt tycker vi fyrbenta, det skruvas, hamras, borras och framför allt väsnas mest hela tiden. Just det, glömde att det svärs något väldigt oxå... Doris trivs inte alls, blir alldeles paralyserad oc...

Ja vi har inte börjat det nya året med raketfart direkt...Grått o trist ute och renovering inne, ja ja det blir nog bra, en vacker dag är köket färdigt och snart våras det för våren :-)Vi slöar vidare så länge Ha en riktigt trevlig Tre...